CHAHAR MAHAL ( även kallad Bahtiari )
V. Persien ( Iran )
1885 - 1910
Av Sonny Berntsson

När Shah Abbas flyttade sin huvudstad från Tabris till Ispahan i början av 1600-talet tog han med sig bl.a. sin armé, sina arkitekter, hantverkare och konstnärer. I armén ingick bl.a. turkiska stammar som beridna krigare.
Arkitekter, byggare och andra hantverkare fanns bland de armenier han tog med. De fick lämna sin by Julfa och grunda Nya Julfa utanför Ispahan. Detta är troligen en av anledningarna till att mattorna i Chahar Mahal ibland ser ut som den Ispahan-inspirerade bymatta vi ser på bilden.

Chahar Mahal är ett stort område med c:a 50 samhällen och byar mellan Ispahan och Zagrosbergen. Där har sedan många århundraden nomader ur Lori-Bahtiaristammen haft sina sommarbeten, troligen tillsammans med en kurdisk stam. Efter hand byggde dessa nomadgrupper upp byar i Chahar Mahal och blev bosatta boskapsskötare och jordbrukare.
Bykvinnorna blev mattknytare, vilket fick en mycket viktig funktion för staden Ispahan.
Enligt Cecil Edwards fanns vid 1930-talet även sju armenska byar i området, förutom Nya Julfa. En av de större byarna är Feridan.

Mönster och färgskala i deras mattor har Bahtiarimattornas karaktär och blir oftast kallade Bahtiari i handeln.
Deras mattor kallas ibland för "Armenibaff", kännetecknande av bl.a. 1 inslagstråd.
Det finns även ett antal byar med turkiskt ursprung i området. Där knyts mattor i samma teknik som är vanlig i Hamadan ( 1 inslagstråd ), men de kallas i handeln för Bahtiari.

Troligen är det kurder som grundat det största samhället, Shar-i-Kurd, men idag lever även bahtiarer, armener och turkar där.
Under senare delen av 1800-talet fick bymattorna i Chahar Mahal mönster med ursprung från de stadsmattor som tillverkades i mattverkstäderna i Ispahan och Nya Julfa, i första hand tillverkade av armenska kvinnor.
När bykvinnorna senare började väva mattor för eget bruk tog de upp samma grundmönster av medaljongtyp som de lärt sig i verkstäderna.
Dessa mattor blev snart en stor exportvara till Europa, samt även till Amerika. Alla tillgängliga vävstolar användes då för att producera mattor på beställning av handlare i Ispahan.
I handeln kom denna mattyp att kallas "Ispahan-Bahtiari" p.g.a. sin påverkan från stadsmattorna i Ispahan. Från byn Shar-i-Kurd kommer många av dessa mattor.

Det finns idag två stora Bahtiari-klaner: Haft Lang och Chahar Lang. Vissa familjer ur dessa klaner är än idag nomadiserade och lever mellan Chahar Mahal och låglandet nere vid Shustar ( norr om Persiska Viken ).
Det är dock de fast bosatta familjerna som genom sitt ledarskap kulturellt och politiskt satt sin prägel i provinsen.
Vissa familjer satt med i den iranska regeringen under bl.a. Palahvi-dynastin ( 1925 - 1979 ).

Bahtiaristammens mest kända mattmönster är det s.k. "trädgårdsmönstret" där hela mittfältet täcks av kvadrater innehållande träd, blommor och fåglar.
Växtfärger användes i vissa byar ända fram till 1950-talet enligt C. Edwards som då besökte området.
Han nämner att de bästa mattorna knöts i Shaleshotor och Shar-i-Kurd. Under samma period knöts det c:a 12.000 mattor i Chahar Mahal, vilka gick på export.

Fotot visar en Chahar Mahal-matta när den är som bäst: Hög ull-kvalitet, många färger i olika nyanser, fint arbete och ett högt konstnärligt uttryck där knyterskan själv har memorerat fram mönster och färgval.

Under "Diskussioner" kan du fråga eller ge synpunkter.

Tillbaka till Galleriet