KARAKECILI -säck ( fragment av framsida )
Bergama-området ( V. Turkiet )
1800-talet
70 x 83 cm ( kapad på längden )

Av Lars Jurell

Detta är ett fragment av vad som en gång varit en mycker vackert vävd förvaringssäck.
Brillianta färger, fint material och ett mycket bra arbete tyder på att säcken vävts som hemgift eller brudsäck, d.v.s. för att visa att den kvinnliga väverskan besatt stor kunskap i detta hantverk.

Typen av förvaringssäck ( turkiska: cuval ) kallas oftast Bergama-säck i handel och litteratur p.g.a. att det i området öster och nordöst om staden Bergama i västra Turkiet finns en mängd folkgrupper av turkmenskt ursprung som traditionsenligt tillverkat denna typ av förvaringssäckar.

Säckar, väskor och andra bruksföremål har genom århundraden inte förändrats på samma sätt som knutna mattor. De har ingen eller liten påverkan från de kommersiella textilier som man vävde i byar och verkstäder och som sedan gav mönsterinfluenser även i de egna vävnaderna.
Däremot kan man på färger och material ganska enkelt se skillnad i ålder.

För mera info om säckarna och området, se även Nummer 1 "Yüncu-säck" i vårt GALLERI.

Namnet Karakecili betyder fritt översatt "de svarta filtmössorna" vilket i detta sammanhang är liktydigt med turkmener.
De är till antalet den största turkmenstammen i västra Turkiet och finns omnämnd i skrift sedan 1500-talet.

I boken "Bergama Cuvallari" ( Pinkwart/Steiner ) finns ett flertal säckar avbildade, bl.a. från Karakecili-stammen.
Bild 16 B i boken stämmer ganska bra överens med den säck vi visar här. Men jag har aldrig sett någon annan säck i verkligheten med så brillianta färger som detta fragment.
Det bör nämnas att boken är mycket bra och informativ och anses som det förnämsta bokverket om dessa säckar.

En annan bild, Nummer 107, finns i boken "Yayla" ( Brüggemann ).
Den skulle av somliga kanske härledas till Yüncu-stammen, men den bård som stämmer med vårt detaljfoto 2 är ett av flera mönsterelement som är karaktäristiskt för Karakecili-stammen. Författaren kallar den endast för "Västanatolien" vilket stämmer rent geografiskt.

Ytterligare en bild finns i boken "Flatweaves of Turkey" ( Bandsma/Brandt ) Plate 3, sidan 32.

Karakecili-stammens säckar har oftast flera färger och flera olika mönsterelement än de andra stammarnas.
Att den säck vi visar här inte är en vanlig förvaringssäck för div. husgeråd, spannmål etc. kan man vara ganska säker på eftersom vissa mönsterelement delvis består av silke.
Detaljfoto 1 visar ett mönsterelement där den vita yttre romben är av vit bomull, det rosa garnet och knuten i centrum är av silke.
Den nedre huvudbården, samt de två bredare sekundärbårderna ( där detaljfoto 1 ingår ) har alla det gemensamt att det i centrum av mönsterelementen sitter rester av en knut i silke.
Denna knut har från början varit en garntofs som fungerat som skyddssymbol. Ett skydd mot onda ting, antingen för säckens innehåll eller för väverskan - eller båda delarna.
Symboler för skydd, fruktbarhet mm är vanligt förekommande i alla typer av nomadvävnader.

Detaljfoto 2 visar en mönsteruppställning som kan tydas på två sätt.
Antingen som åttakantiga romber sida vid sida med en mittpunkt.
Eller som ett mönster där rombens sida bildar centrum och då får en mittsymbol i form av en vertikal axel och fyra "vingar".
Båda varianterna finns sedan urminnes tider i olika stiliserad grad i folkliga textilier. Och mönstret kan i textila sammanhang även härledas till den selcukiska tidsperioden ( c:a 1100 - 1300 e.Kr. ).

Varp: Ull, naturvit.
Inslag: Ull, röd och blå som bottenväv.
Mönster ( soumak-teknik ): Ull, silke och bomull.
Färger: Minst 10 olika, varav vit bomull samt gul och rosa silke.

Under "Diskussioner" kan du se intressanta inlägg,
ge kommentarer och ställa frågor.

Gå även in på vårt Galleri och titta på tidigare "Månadens Matta"