Moghan - Ardebil ( Shahsavan )?

Av Sonny Berntsson

Mattor som har mittfält eller huvudbård med diagonala fält eller ränder ser man då och då.
De kommer från ett begränsat område i södra Kaukasien mellan floderna Aras och Kura samt i gränstrakterna i östra Turkiet, Armenien och nordvästra Iran.
Mönstret har även en spridning bland Shahsavan-stammarna i deras brukstextilier vävda i sumakteknik.

Mönstret kan varieras på flera olika sätt, heltäckande över mittfältet, eller med en vertikal mittaxel likt ett världsträd. Diagonala och vertikala linjer och fält finner man aldrig på mattor eller sumakvävnader före år 1800 i detta området.
Troligtvis gav textila kashmirschalar från Indien och Mogulriket mattvävande kvinnor inspirationen att väva mönstret i sina bymattor. Schalarna var mycket eftertraktade i Persien under hela 1800-talet och gav dem även ett mönster likt en uråldrig tankemodell av Universum som passade in i deras föreställningsvärld.

Mattan på bild 1 och 2 ovan ger ett intryck av hög ålder.
Genom färgernas mildhet samt val av ull och färger har mattan fått en patina som än idag har en fin lyskraft. Mittfältets primitiva enkelhet visar samtidigt en arketypisk kosmisk världsföreställning. *Se text nedan .

Innerbårdens oregelbundna men mjuka rytm ger ett behagligt intryck som man sällan ser i andra mattor.
För de orientaliska by- och nomadkvinnorna står detta bårdmönster för "Ett stilla rinnande vatten" och den har funktionen som skyddsbarriär för det heliga mittfältet.

Ytterbården med växtrankan har en personlig enkelhet på ljusgul botten. De ovanliga Mir-i-botherna i mittaxeln tyder på persiskt ursprung med en nomadisk yttryckform som ibland kan ses hos kurdiska och turkiska textilier inom Shahsavanfederationen.

Mattans struktur är mjuk och smidig med löst invävda inslagstrådar ( ljusröda 2-3 st. ).
Luggen har en utvald ull av täckhår som ger ytan fin glans.
Allt detta tillsammans ger oss anledning att tro på ett rent nomadarbete.
Om det har suttit en turkisk eller kurdisk kvinna vid vävstolen vet vi dock inte, men med det konstnärliga färgvalet och mönsterskapandet så måste hon ha varit en "Usta" ( mästarinna ) som levt någon gång under första hälften av 1800-talet.

Bild 3
På en kurdisk matta från östra Turkiet ( Tunceliprovinsen ) finns ett liknande mittfält men där vänder diagonalfälten riktning från mittfältets centrum.
En tredje variant där diagonallinjerna går i sicksack från två sidor och bildar romber i en vertikal linje i mitten finns på Akreps Galleri, där benämnd som Shahsavan.

Bild 4
Diagonala fält eller ränder syns oftast på sydkaukasiska bönemattor, på bild 4 med diagonala ränder även i området ovanför mihraben.

Bild 5
En yastik från Östra Turkiet ( Sivasprovinsen ) visar tydligt hur dessa diagonala fält och ränder utgör bårdmönstret men även bildar koncentriska rutor som delvis är dolda under mittfältet.

* Exemplen ovan har gemensamma detaljer som åskådliggör något av det eviga sambandet mellan människan och universum.
Det finns ingenting som har inspirerat och fångat människan i hennes religiösa funderingar så som den dynamiska stjärnhimlen där stjärnorna vandrar runt polstjärnan i himmelens mittpunkt.
I människornas abstrakta tänkande ingick även det mytiska världsträdet vars stam ( axel ), som var kopplad till polstjärnan, höll uppe hela himlavalvet.
Trädets grenar skapade en plats för stjärnorna i ett antal sfärer.
I hela den islamska världen kallas denna kosmiska föreställning för Carki felek ( Carki står för axel och felek för själarnas boning, d.v.s. den dynamiska stjärnhimlen ).
Denna uråldriga sinnesbild är känd från schamanistisk religion och har präglat folktro och myter över hela norra halvklotet, inte minst inom folkkonsten.
Att från en bergsby titta upp mot himlen en stjärnklar natt med hög klar luft ger både hjärna och själ en trovärdig förklaringsmodell som kommit till uttryck i mängder av folkliga textilier.
Man upplever hela himlavalvet som om det endast låg strax ovan molnhöjd och där Vintergatan hänger som en tunn pulserande slöja med milliontals vibrerande ljuspunkter och med ständiga stjärnfall.
Stjärnhimlen upplevs som ett levande väsen.

Bild 6 och teckning
Denna koncentriska mönsterbild med sfärer inåt ( uppåt ) ger en indikation om hur en arketypisk idé kan ha inspirerat bykvinnor i Främre Orienten att ta hela eller delar av mönstermodellen och väva och knyta in det i sina egna bymattor.

Under "Diskussioner" kan du fråga eller kommentera.

Tillbaka till Galleriet